Dags för del 2 av berättelsen om vinresan i Sonoma. Dags för för bilder på vinrankor!
Så här himla obegripligt fint var det alltså. Peppen var hög när vi stannade på Kunde vinery för att ägna oss åt lite äkta vinprovning (ja men ni vet, lära sig lite och så där och inte bara bälga vin).
Vi valde tjugodollars varianten av vinprovningen där man fick sitta ner och bli serverad/undervisad av en egen sommelier (i motsatts till att för 10 dollar stå och trängas i en bar med en massa fulla pensionärer). Vi fick prova ett gäng olika druvor men det mest intressanta tyckte jag var att smaka på skillnaden mellan vin gjorda på samma druva under samma år men från olika gamla vinstockar, en relativt ny och en som nästan var 100 år gammal. Överraskande stor smakskillnad.
Notera att det fanns en spottkopp på bordet. Trots att man i Kalifornien får köra med betydligt mer alkohol i kroppen än man får i Sverige så valde Henric att använda spottkoppen. Som tack för det fick han köra runt tre mycket fnissiga kompisar som bland annat tvingade honom att stanna när en skylt med texten ”Swede’s feeds” dök upp vid vägkanten.
Tyvärr visade det sig att ”Swede” himself gått ur tiden vad gjorde väl det när det fanns så många plåtdjur att bli vän med.
När vi sagt adjö till plåtflamingofåglarna styrde Henric bilen mot vårt hotell i Santa Rosa för en välbehövlig tupplur. Jag misstänker att jag sedan glömde kameran på hotellet för vår middag kan jag inte hitta några bilder på. Nästa morgon var kameran dock med när vi inledde dagen med gratis frukostbuffé (tack Jimmy och guldkortet!).
Söndagens mål var sedan Francis Ford Coppolas vingård. Där fanns det både vackra vinrankor och ett mindre filmmuseum.
Dagens sista bild innan batteriet i kameran dog; skrivbordet från Gudfadern-filmerna.
Sammanfattningsvis; att besöka Wine country när man är i SF är ett måste. Missa det inte!