Igår var vår sista “semesterdag” innan Henric börjar på sitt nya jobb och vardagen i SF tar vid så vi tänkte att vi skulle göra nåt kul, kanske åka till stranden. Men faktum är att solen gassade i det annars så dimmiga Inner Sunset så vi ville faktiskt inte lämna stadsdelen. Tur då att vår älskade park ligger runt hörnet och dagen till ära faktiskt bjöd på gratisfestival. Gratis är gott, det vet ju alla, så mot parken!

Först ett stopp för att köpa en macka på Yellow Submarin. Länge fick vi vänta med en liten nummerlapp i handen men det skulle visa sig vara värt all väntan.

De här amerikanerna, de kan göra smörgåsar.

Medan vi glufsade i oss dessa megamackor kollade vi in den spännande sporten lawn bowling.

Sen gled vi vidare mot festivalområdet och höll tummarna för att de fortfarande släppte in folk.

Precis när vi kom fram till grindarna kom det några bistra poliser och stängde mitt framför näsan på oss. Men vi väntade tålmodigt och blev insläppta så snart det hade gått ut tillräckligt många besökare.

Snart var vi också parkerade i gröngräset.

Och till slut kom hon, min tonårsidol, Alanis Morrisette. (Jo, den där lilla, lilla figuren på scenen är Alanis!)

Jubel utbröt när hon justerade texten till Ironic lite; “it’s meeting the man of my dreams, and then meeting his beautiful husband“…

Efter en dag i gassande sol behövde vi en kall cola och lite french fries…

På vägen hem var parken vackrare än någonsin i seneftermiddagsljus.

2 Comments

  • Fina bilder. Jag och Johan konstaterar här hemma i soffan att ni verkligen har hamnat i ert rätta element. Cola, snabbmat och lite sol – vad mer kan ni begära?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.